Orent ackord är min debutbok. Den handlar om en ung kille som jobbar på en bilfabrik och blir kär i en lika ung skådespelerska. Jag arbetade själv på Scania i Södertälje i sju år och började skriva boken medan jag fortfarande jobbade där.

Som många andra debutanter hade jag svårt att få ge ut boken – antagligen för att den låg i gränslandet mellan ungdoms- och vuxenbok, förlagen hade svårt att hantera det. Jag blev refuserad på åtta ställen – men sedan kom boken ut och blev en stor framgång. Det som var en nackdel när jag skulle få den antagen blev en fördel – den har fungerat som både ungdoms- och vuxenbok.

Orent ackord har tryckts i en sammanlagd upplaga på 65.000 ex i nio olika utgåvor. Den har getts ut i Holland och Tyskland, där den också kommit ut i pocket.

Han berättar om Anton, som gick till Paris år 1906 för att köpa en klänning till sin älskade. Om Samuel, som klädde ut sig till munk för att Socialismens evangelium skulle nå dem som annars aldrig hade lyssnat. Om den föräldralöse Moses, som fick stentavlor med nya och förbättrade budord av en ängel. Om Veikko, som stannade hemma från jobbet för att tala med Gud genom sin musik. Och om många andra.

Av detta väver Fjodor ett nät där han försöker fånga svaret på varför arbetarrörelsen misslyckats med att bygga En Ny Värld.

Det politiska dilemmat kopplas till ett vägval i privatlivet, som i förlängningen visar hur våra val påverkar vem vi blir.

I samband med mina vuxenromaner har jag ofta talat mig varm för arbetarlitteraturens förnyelse. I den här boken har jag gått längre än tidigare i en lek med formen för att gestalta de olika alternativen. Boken har tre slut, ett avsnitt är scener ur en pjäs, ett annat består av dikter som en av karaktärerna har skrivit.

Det kan låta krångligt, men för mig var det här det rätta sättet att ta itu med den ”eviga” motsättningen mellan ”jobben” och ”miljön”. Läsarna har inte heller tyckt att handlingen har varit svår att följa, berättaren tar dem så att säga i handen och för dem steg för steg in i leken.

Varken varken eller eller har också getts ut i Frankrike.

”Som en samtidsskildring är den /…/ en av de starkaste som utkommit på senare år.”
Mats Myrstener, Hälsninglands Tidning

”Mats Berggren ställer de svåra frågorna. Det är det som gör hans roman så läsvärd.”
Anders Norborg, Arbetarbladet

”Det är en litterär prestation och därtill en imponerande och närgången samtidsskildring som Mats Berggren lyckats genomföra i Inferno. Den är både underhållande med sina tragikomiska inblickar i vardagsvärlden och djupt allvarlig utan att bli pretentiös; den manar på en och samma gång till såväl eftertanke som till uppror.
Med största spänning och mycket höga förväntningar ser jag fram emot fortsättningen”
Crister Enander, Folket i Bild Kulturfront

Dantes 1300-talsverk Den gudomliga komedin visade sig vara en användbar byggnadsställning.

I första sången i Inferno möter Dante den romerska skalden Vergilius, som blir hans vägvisare genom dödsriket. I början av min roman blir jag själv hämtad av den döde författaren Peter Weiss, vars verk har satt stora spår i mitt liv. Han börjar visa mig runt inte i dödsriket, utan i den svenska samtiden.

I de flesta kapitlen i boken har jag utgått från en av de synder som bestraffas i motsvarande sång hos Dante och undersökt hur det går för den som begår liknande synder i vår tid.

Ett kapitel handlar om en valutaspekulant, ett om en minister, andra om ett vårdbiträde, en pappa vars son blir skinhead, en AIDS-sjuk o s v.

När Peter Weiss och jag ställs inför framväxten av ett samhälle med allt djupare klassklyftor söker vi oss bakåt i tiden för att leta efter de vägskäl då det avgjordes att utvecklingen skulle gå just så här. I ett kapitel stoppar jag Palmemordet, sedan går vi längre tillbaka, ända till första världskrigets utbrott och ryska revolutionen.

Inferno är första fristående delen i en planerad trilogi.